Skolan är slut och kuvertet med betygen ligger hemma på köksbordet upprivet och granskat in i minsta detalj. Ändå är det inte dit mina tankar flyger, mina tankar flyger till de hemlösa... Hur kan det vara att sitta på en kall trottoar på julafton, se barn och vuxna skratta och le innanför fönstren och själv sitta där och inte ha något eller någon. Bara tanken att det skulle finnas människor som har det så ger mig rysningar. Det är då jag inser att det faktiskt finns människor som har det så, och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Ingen ska behöva sitta ensam på julafton, på julafton ska man roligt och umgås med sina nära och kära. Jag hoppas de som sitter där ute har någon prata med, sällskap tror jag är det viktigaste för att en människokropp ska fungera.
Gött lov på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar